Jag känner mig kluven, jag får liksom inte fatt på begreppet ”pyssla” eller vad jag tycker om det. Jag använder det ordet, ni vet, beskriver exempelvis mig själv som en person som diggar att pyssla (eller ”greja”). För det gör jag ju. Pyssla myssla smyssla. Varför bryr jag mig om detta kan man ju undra haha…ibland bara fastnar jag liksom på något sådant här. Ska jag vara ärlig tror jag nog att jag dels använder mig av ”pyssla” för att det varken klingar ”hotfullt” eller snofsigt men också för att jag tycker om ”pyssla” för att begreppet har en positiv goig touch to it liksom. Å andra sidan: kan ni med känna av att pyssla oförtjänt tillskrivs andra slags förståelser som att pyssel är lite småtramsigt/gulligt/barnsligt, oseriöst och ”kvinnligt”? Jag blir inte klok på mig själv, men det kanske är det där med risken att inte bli tagen på allvar (eller kanske snarare att jag inte tar mig själv på allvar?) som gör att jag börjar fnula på sådant här? För mig är mitt ””pyssel” livsviktigt. Får jag inte greja mår jag inte bra i längden. Så är det rätt och slätt. Det är inte bara ”kul” att arbeta med färg, form, linjer och komposition, jag behöver få göra det. Jag har ett behov jag måste få utlopp för. Jag försöker ta det jag gör på allvar, även om det kan vara svårt många gånger.
Jag kommer inte sluta att använda ”pyssla” eller så, nej, men jag tror att det kan vara bra för mig att ifrågasätta och reflektera över hur och när jag använder mig av ”pyssla”. Som sagt, hur ser ni på ”pyssla”, använder ni det ordet?
