http://deathofchivalry.tumblr.com/#8
Vad är det som händer, jag har väl aldrig varit harig vad gäller färg? Jag känner starkt för en crazyblå klänning, men tänker samtligt att är det inte smartare att välja svart för att det skulle vara mer tråkpraktiskt på någe vis. Hmm. Är det åldern som spökar? Näe, det tror jag inte. Eller? Det är nog uppmärksamheten färg drar till sig, att man syns. Men ska det vara så jävla farligt att råka synas då? Jag älskar ju färg, storblommigt, rosetter, pastell, prickar och mönster likväl som jag älskar lugnt och nedtonat svart, marinblå och grå und so weiter också. Snark på mig själv för dessa hariga fasoner jag har utvecklat. Vafals! Jag kan ju inte gå och förneka min more is more-natur på det här viset, vik hädan dumma rädsla! Är ni färgrädda?
Absolut inte! men humöret och hormonerna styr.
he he nej, gött dä
Ohnej, detta kräver nån form av exorcism! Å du verkar ju va på hod väg då insikt är första steget mot ”tillfrisknad”
du klär i allt, SPECIELLT färg! När jag tänker Emma tänker jag på dig i din pastelljacka å nån annab färglad färg, glatt som du.
Hoppas dä går över. Kram!
Tack va go du är! Ja den jackan jag har bott i flera vårar i rad
Yes, bara man går på sin känsla/lust så utan att fundera så mycket 
Kram!
Har också varit inne på nåt mörk blått. Som du redan vet är jag inte rädd förfärger.
Ja mörkblått är fint!
jag tänkte på typ en BLÅblå färg som inte går att missa, typ en något ljusare koboltblå. Känns vårtjusigt!
Jag tror det är våren! Nu har vi varit i det gråa allt för länge.. inte konstigt att man blir färggalen
KRAM
Ja vår vår vår, ge oss vår, så himla härligt med all sol vi fått ett par dagar nu! Yepp, nu har vi haft grått nu är det dags för färg!! KRAM på rej fina Sabina!